Kärleken är som att stå nere på asfalten i paris och kika upp på eiffeltornet, och veta att man är för rädd att åka upp. Men man gör det ändå. Endast för att få se ut över Frankrike. På kanalen som rinner och på det stora slottet. Man gör allt för att bemöta det man älskar.

Hihi. JA! Jag är så så kär i en kille. Det känns bara så bra, han känner likadant också!! I alla fall. Det blir inge mer bloggande idag, ska bara slappa framför tvn.

Jag vet inte om vi är tillsammans, säg mig - är vi det? Det känns som det, som om alla pusselbitar är på plats i mitt liv när jag är med dig. Att det är du som gör mig lycklig. Det är du som har fått ihop mig med alla skit killar. Det är du som har hjälp mig igenom mina dystra dagar. Eller är det bara så att jag vet att du också mår dåligt? Är det därför jag börjar grubbla om vi verkligen är tillsammans?

Inte för jag tror det. Men jag vet allt om dig. Vilken favorit färg du har, vilken mat du gillar .. vilken stil.. allt! Fast. Nej! Vi är nog bara vänner, för bra vänner att jag får de här tankarna. Men varför pirrar det då i magen? Varför blir jag så avundsjuk när andra söta tjejer kommer? Det är verkligen så svårt. Så svårt med kärlek. Du gick i alla fall utan att säga hejdå. Det var som om du lämnade en stor ångest i mig. Säg mig, är det kärlek ? .

Galopp på er! Tänkte visa upp min nya ring, tycker den är super cool :'D

Det ska föreställa en dragkedja som är halvt öppen. Iallafall. Tänkte börja lägga ut lite dikter som jag skrivit själv.. fast, inte direkt dikter. Jag skriver väll mest av mig. Den första kommer upp idag, så håll utkik!

  Såhär mysigt har jag och bettsy denna lördagskväll.

  Sne och suddig bild, ledsen!!!!!

Det är i alla fall min outfit idag.

Linne: Kommer från H&M köpt för 80 :-

Byxor: Leggings från bikbok 120 :-

Ibland när man pratar tar orden slut. Man vet inte hur man ska kunna beskriva känslan man känner. Det är som om någon har rivit ut ens hjärta, trampat på det för att sedan lämna det kvar på gatan. Men vad spelar det för roll? Mitt hjärta var ändå så slitet. jag är ledsen att jag mår som jag mår. Jag försöker må bra! Men ni ser hur det går? Inte allsallsalls bra. För nu står jag här ensam kvar, lämnad. Barn i min ålder skulle önska sig saker som fem miljoner miljader kronor, en till önskning eller fred på jorden. Jag skulle önska att jag fick tillbaka alla jag förlorat. Som Totte.... Du är den ända som verkligen betytt nåt för mig. Men du skadade mig, både när du dog.. och när du bet mig. Jag menar.. det var väll inte så farligt? Jag drömde bara en massa mardrömar och såg dig i syne och sånt.. men det är väll bara helt naturligt? Efter du Lämnade mig, oss. Så fick jag otur i livet. Med kärleken, vännerna och familjen. Det var du som höll ihop oss. Det var du som skapade harmoni. Men nu gör du inte det. Det är som om.. när du åkte.. att du lämnade kvar en stor klump i mig. Du var bara borta så plötsligt. Så det ända jag ber om, är att få klappa dig igen, känna din blöta tunga emot min kind eller din underbart mjuka päls emot min näsa för att sedan dra in din fina doft. Jag saknar dig. Men inte lika mycket som förut. Jag har vant mig vid tanken att vara ensam. Det är rätt skönt. Fast nu har jag ju Bettsy.. hon är nog min andra del. Fast, den bättre halvan. Hon har läkt mina sår Totte. Som du gjorde förut. Jag är så glad att jag har fått haft dig i mitt liv. Och att du sitter där uppe i hund himmelen och vinkar med din söta lilla tass. Bara så du vet sitter jag här nere, på asfalten och blickar uppåt. Håll ut totte. Snart kommer jag också dit .