Direktlänk till inlägg 28 februari 2011
Jag bollade mig själv fram och tillbaka och visste inte hur jag skulle känna. Du fick i dig för mycket kärlek att du släppte mig, försvann. Ensam fick jag stå. Utan dina händer runt om mig. Utan din andedräkt. Utan dig. Mitt hjärta tog du med dig. fick mig att göra saker jag inte skulle gjort innan. Jag vägrade släppa dig. Du var mitt allt, mina andetag, det ända som fick mig att leva. Nu är du borta. Du dränkte mig i mina tårar. Du lämnade mig i sorgen. Du har fått mig att gå vilse i mina egna tankar och funderingar. Jag är vilse. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kom tillbaka. Jag vill se dig igen, höra din röst, känna din kropp emot mig. Jag kan inte leva utan dig. Det är så omöjligt att jag önskar att det här var en dröm. En hemsk mardröm, som du snart väcker mig ur. Men nej. Det fortsätter. Dag efter Dag. Natt efter natt. Du har inte hört av dig ännu. Och gör det förmodligen inte. Jag är fastkedjad. Kommer inte ut. Det är du som har nyckeln. Men du öppnar inte. Vad ska jag göra för att se dig? Snälla svara. Nej! Nej! Det här går inte mer. Det är värdelöst. Jag dör nu. Dör om jag inte får se dig en sista gång. Snälla bara släpp ut mig från det här. Jag klarar inte av detta. Det är fånigt. jag vet. Jag bad dig att gå. Men inte så långt som du har gått nu. Jag vill ha dig. Jag behöver dig. Behöver dig mer en du vet. Snälla, jag gör vad som helst för att få se dig. Det spelar ingen roll hur ont det gör. Bara jag får dig tillbaka. Snälla.
/ Kopierings förbud på texten. Skrev den nyss...
Förlåt att jag inte har bloggat på sistånde. men det har varit såååååhääär mycket met skolan och livet och skit, att jag fullkomligt struntat i att blogga. felfel! så kommer jag länga in lite random inlägg, utan bilder förstås, eftersom kameran är bo...